Iallafall, det som jag sitter och grubblar över är just det med min träning. Jag bara spyr på det idag. Jag kanske skulle vilja gå ner 3-5 kilo men dom sitter så jävla långt inne att jag blir tokig.... Det känns helt omöjligt. Det verkar det ju iofs vara oxå. Fast det som stör mig mest är känslan, hur jag mår i min egen kropp. Och just nu mår jag inte bra, för det känns fel. Jag kommer ju i mina byxor och då är jag antagligen i samma storlek som innan sommaren men det känns verkligen inte så, just över höfter o rumpa. Magen däremot känns ungefär samma, förutom att mina konturer som jag började sakta få fram innan sommaren är borta.. :(
Men jag avundas verkligen dem som kan träna BARA för att det är kul och för att man mår bra av det. Visst det gör ju jag oxå såklart, älskar att träna, men verkligen inte bara. Varje dag sitter det en liten mini-me på axeln och tittar på vad jag äter och hur det passar in i min "dröm". Så när jag äter något jag inte borde så kommer ångesten. Samtidigt som det inte går att stå emot. Jag vill ju leva ett normalt liv och unna mig ibland.
Liksom, hur mycket är rimligt att offra för att nå sitt mål? Och när jag väl nått min dröm, kommer jag att kunna vara kvar där bara genom att underhållsträna och äta normalt? Jag tror inte det iallafall.
Nä, nu får det vara nog med negativitet.
Men brosch! Va ledsen jag blir när jag läser detta. Fokusera på att ha kul och må bra och bara träna det som är kul så kommer du må mycket bättre. Du är fin precis som du är ju <3
SvaraRadera