tisdag 30 oktober 2012

Känsliga läsare varnas....

Ha ha  ha, skämt och sido.. vet egentligen inte varför jag visar dom här korten, för det känns som något som jag lagt bakom mig och aldrig vill uppleva igen. Känns som en annan person. Men det kanske är nyttigt för att själv se framstegen jag gjort oxå.

Såhär såg jag ut för några år sen....

Tror att detta var 2005..

och 2008..
Och detta tror jag var 2009..

Och här är jag nu!




 Vilken skillnad, va??! :)
Ungefär -15 kilo tror jag att det är mellan när jag vägde som mest och vart jag ligger nu på vågen. 

Det har inte varit en lätt resa och jag har inte mått bra i mitt skinn men alltid varit nöjd över min insida (tycker det känns viktigt att förtydliga) men nu börjar jag äntligen hitta den personen jag är stolt över och vill fortsätta vara även på utsidan.
Jag vet hur det är att känna att man MÅSTE ha den där chipspåsen, godiset och hur man resonerar fram olika bortförklaringar till varför, eller hur meningslöst allting känns för att man ändå redan är "tjock" och då lika gärna kan fortsätta äta. Men det behöver inte vara så, rannsaka dina tankar och din tillvaro. Ska tillägga att jag under de här åren inte mådde speciellt bra med min tillvaro, med de livet jag levde och vart jag var påväg. Nu är det solklart vart jag är påväg, vilken lättnad det är att jag hittat vägen..
Hoppas jag kan inspirera någon till att fortsätta kämpa, det är aldrig för sent!

6 kommentarer:

  1. Det är som du säger...det är insidan som är viktigast. Men att trivas med hela sig är också viktigt. Och du SKA vara stolt över dig själv! Hoppas du hittar den rätta balansen mellan träning och vila/annan aktivitet. Låter ibland som du BARA tränar, men så länge du har tiden och du mår bra OCH det är ditt eget val så låt det vara så. Som din mamma så älskar jag dig oavsett hur du ser ut, för mig är det viktigast att du trivs och mår bra med ditt liv.
    <3 <3 <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är det absolut! Jag förstår att det låter så eftersom jag sällan skriver om annat här i bloggen, men det är väl mer så att jag inte vill dela med mig av allt och då är det träningen som skrivs ut.. Det vet jag, tack älskade mamma <3

      Radera
  2. Häftigt! Jag beundrar verkligen dig Lina, du har verkligen lyckats på alla sett! Hoppas att jag också kan bli lika beslutsam och bestämd som du. Än så länge så faller jag alldeles för lätt mot frestelser och ibland vill jag spy på att man alltid måste vara så förbaskat duktig! Du hjälper mig att fortsätta, kan du så kan jag tänker jag. Var stolt över dig själv! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sarah, va glad jag blir av din kommentar! Jag förstår dig och det är inte lätt alla gånger, och det är helt okej att känna så oxå.. Det är på de stora hela som man trots allt måste besluta sig för hur man vill leva sitt liv!

      Förstår det, fast ja kan snarare bli arg på vilken skev bild jag och för att inte tala på samhället samhället har av att "unna" sig och varför man tycker att just sånt som är onyttigt är det som är det "goda".. Något man kan fundera över och försöka arbeta med hos sig själv, eller jag gör iallafall det..
      Hehe, det är bra! Allt går bara man vill!
      Kram <3

      Radera