Fråga: Fungerande förhållande

Jag fick en fråga igår som jag tänkte svara på i ett litet inlägg, frågan lyder såhär:

jag undrar om du kan skriva lite om hur man får ett förhållande att funka på bästa sätt och hur man anpassar sej,så om man ska bli sambo. vem ska betala vad osv?

 Jag tror att det viktigaste för att få ett förhållande att fungera är respekt för varandra, kommunikation, och att ge och ta. Att flytta ihop med någon innebär ju att man får lära känna alla sidor, på gott och ont. Man måste ha med sig vetskapen om att personen man vill leva med inte har samma värderingar som en själv eller kanske ser saker annorlunda. Till exempel jag och min sambo har olika syn på hushållssysslor, och jag tycker inte att man ska vara så trångsint att man vägrar ändra på sig och sina vanor, utan man måste diskutera tillsammans, prata om det som stör en och inte bara hålla det inom sig tills många små saker exploderar som en stor bomb. Det är bättre att ta det efter hand, på ett lugnt och moget sätt (Okej, ibland har jag problem med just detta, har en tendens att överreagera, hehe). Vad spelar det för roll om 100 år att det ligger lite damm i ena hörnet, exempelvis? Ingen alls skulle jag vilja säga.

Och angående den ekonomiska biten så tycker jag att man tillsammans med sin partner måste prata igenom såna saker, det är lika bra att göra det så snart som möjligt efter att man flyttat ihop för att undvika missförstånd, tråkiga miner och onödiga konflikter. Jag vet hur mycket pengar kan förstöra, har själv varit med om det i en tidigare relation. Det är ju helt upp till er att avgöra vad som funkar. Jag själv tycker dock att det är viktigt att båda drar sitt strå till stacken, jag vill känna mig delaktig. Även om jag pluggar och inte tjänar några större pengar så vill jag betala min del av hyra, el, bredband, mat osv. Det är en självklarhet för mig. Men jag vet att inte alla har det så, vissa kanske har så att en person står för maten och den andra för räkningar. Jag tycker inte att något är fel så länge båda är nöjda med det.

Återigen, prata, prata, prata! Det är nyckeln. Glöm aldrig bort varandra, uppskatta det lilla och ge varandra beröm och komplimanger. 
Gör gulliga saker i vardagen.
Jag gillar att lämna en liten lapp som han kan läsa på morgonen eller förbereda kaffekokaren så att den står klar när han går upp. Köpa en liten present då och då. Skicka ett sms och fråga om han vill gå på dejt med mig? Se en krigsfilm fast du egentligen vill se en romantisk komedi, bara för hans skull.
Det är verkligen bara fantasin som sätter gränser.
Och såklart, närheten. Kramar, pussar, klappar, hålla handen. Superviktigt!!

Avsätt tid för varandra, i en stressig vardag med eller utan barn så är det lätt att samlivet blir bortprioriterat. Kompisar kanske tänker att ni ses jämt eftersom ni bor ihop men så behöver det ju inte vara. Jag och min sambo ses oftast en kvart när han kommer hem från jobbet innan jag ska träna, sen tränar han, och sen ses vi på kvällen 2 timmar innan läggdags och då ska dusch,disk och annat hinnas med.

Hoppas det va till nån hjälp, och lycka till med sambolivet. 
Det underbara livet!! Vill aldrig någonsin leva utan min underbara sambo. <3