Straffet

Idag när vi skulle äta frukost så tog min sambo all müsli så jag fick göra havregrynsgröt till mig.. Som straff för det tänkte jag dela med mig av en sak som han gjorde mot mig häromdagen!

Vi stod o grejade med maten i köket, och så kände jag plötsligt hur det kändes som att något kröp i håret på mig, typ ett djur eller nåt. Ni förstår hur jag menar, har känt känslan själva säkert? Men så är man inte helt säker utan det känns bara så.. Därför måste jag ju fråga honom:
 
"Har jag nåt i håret?" varpå han tittar på mig uppe i huvudet och svarar lugnt och sansat:
"Ja en spindel" och sedan vänder han sig om och fortsätter med det han höll på med.


Dom följande sekunderna spenderar jag i total skräck, helt stel i kroppen, ni vet den där paniken som kan infinna sig.. Tankarna sprang runt i huvudet: Hur stor är den här spindeln i mitt hår? E den äcklig? Vart e den nu?!


Efter någon sekund klarar jag inte hålla det inom mig längre utan skriker högt och bestämt till honom att ta bort den åt mig såklart, med hela kroppen aningen framåtlutad med huvudet utstickande från kroppen som om det vore en förpestad kroppsdel som ja inte ville beblanda med övriga.. Ni fattar.. 


Efter någon sekund fattar jag eftersom jag inte får någon reaktion. Han driver bara med mig. Men jag vill ändå försäkra mig om att det inte är en spindel så jag frågar honom igen, och blir bemött av ett hånleende utan dess like... När jag tog upp detta igår, hur taskig han var när han lurade mig och sa att jag hade en spindel i håret fick jag ett asgarv rätt i ansiktet som kunde liknas med en häxas avslutningsskratt när hon gjort något riktigt elakt.. Hänger ni med? Typ HAA-HAAA!!

När han kommer hem ifrån frisören om en stund ska jag tvinga med honom först till tippen och slänga massa skräp och sedan veckohandla.. HAA-HAA! Det e kärlek det <3